lisacarlson

Jag själv som har mått dåligt i olika perioder, och fortfarande gör är helst inte nån börda för någon, gnäller helst inte till någon. Skriver inte heller att jag mår dåligt, eller gråter eller vafan som helst. Frågar någon "läget?" då är svaret alltid "bara bra, rullar på" Säger helst inte, nae det är åt helvete. Och speciellt inte till mina närmaste vänner, jag gillar inte att öppna upp mig för dom. Vet inte varför det är så, men det är bara några vissa personer jag kan göra det till. Många kan tänka sig att lilla lisa som alltid är glad inte har några problmen, nehep okej? Jag har problem, förtillfället så väntar jag på att en anmälan ska gå igenom, kämpar mig igenom skolan med dyslexi, och svårigheter vid matematiken. Kämpade som en galning med matten, fick jag mitt G? Nae det fick jag tamefan inte! Hade jag fått den rätta hjälpen från början hade jag haft ett G, hade haft ett G redan i 8an. I 7an sa mina lärare att jag kanske inte skulle få G i sv/eng, hur bra är det att säga till en elev som går i 7an? Då ger jag ju upp redan då, vafan är det för peptalk? Ändå så fick jag VG i både sv/eng, den ni? Det trodde inte mina lärare, hoppas de skäms för det som sa i 7an. Aja, vidare till en annan sak nu.

En annan sak som påverkat mitt psyke är pojkar,  att det finns såna idiot i denna värld är sjukt. Vem fan säger till någon att man inte är värd att leva? Att man inte kan älska mig? Att jag är den flickan man aldrig blir tsm med, som man bara leker lite med? Hur fan kan man säga något sånt? Man känner sig riktigt världelös då, på riktigt. Många har säkert kännts sig värdelös någon gång som faktiskt inte blivit behandlad illa eller något, då säger jag bara vänta tills ni blivit det då vet ni hur det verkligen känns. Också så jävla trött på folk som typ får det att framstå åh det är så synd om mig har ingen pojkvän ingen vill ha mig osv, sätt dig i mina kläder då. För mig är det ingen som vill ha, alltid är det något. Nu har jag träfffat på tillräckligt många killar för att inse att det faktiskt inte är någon som vill ha mig, ah okej nu låter jag jätte gnällig. Men vafan man börjar ju undra. Riktigt trött nu, och alla säger "den rätta kommer snart" man bah okej när fan är det då? Har jag inte lidit tillräckligt med alla dessa svin? Så jävla trött på det. Jag vill fan också bli älskad någon gång, vill också ha en pojk som kan hålla om mig på morgonen. Vill kunna säga jag älskar dig till någon, inte till någon vän. Utan min kärlek! Aja, orkar inte skriva emr nu tja